söndag 23 januari 2011

Exklusivt för PI: Intervju med Nicolai Sennels

EXKLUSIVT Nicolai Sennels är en numera internationellt välkänd psykolog, samhällsdebattör och kandidat till det danska Folketinget. I augusti 2010 presenterade han en mycket omdebatterad rapport kring inaveln inom den muslimska kulturen på nyhetssidan EuropeNews. Rapporten belyser vilka långtgående effekter inaveln har på både individen och samhället. Rapporten spreds snabbt runtom i Europa och resulterade även i en uppmärksammad publicering på PI.


PI har bestämt sig för att följa upp med en omfattande exklusiv intervju med Nicolai just av den anledning att han inom dessa områden besitter en ovanligt omfattande kompetens och frispråkighet. Medan man i den största delen av Västvärlden högt värdesätter den öppna debatten, är ämnen av denna karaktär, som bekant hopplöst tabu i Sverige. Intervjun känns i dagsläget extra aktuell – inte minst med tanke på den islamistiska självmordsbombaren i centrala Stockholm och de fortgående upploppen i svenska förorter.

Intervjuarens reflektioner:

PI vill noga understryka att informationen Nicolai delger oss bygger på strikt vetenskaplig forskning samt i viss mån egen empirisk erfarenhet i sin yrkesverksamhet, som praktiserande psykolog på bland annat Köpenhamns fängelser samt i sitt arbete med kriminellt belastade ungdomar. Nicolai har i sin yrkesroll träffat ett stort antal kriminella ungdomar och då även reagerat på den oerhörda överrepresentationen av muslimska ungdomar – även när han jämfört ungdomar i samma ålder och med liknande sociala förhållanden. Närmare 70 % av de ungdomar han haft som klienter har haft muslimsk bakgrund, och det speglar även det generella förhållandet i danska ungdomsfängelser.

Inavel, det vill säga fortplantning där föräldrarna är nära besläktade med varandra, är ingen ny företeelse för vetenskapen. Det är sedan länge känt att ett sådant förfarande orsakar allvarliga skador på barn, inte minst när det gäller risken att utveckla handikapp samt utvecklandet av förmåga till att visa empati med andra människor. Inavel är inget som är fullständigt unikt för den muslimska populationen, det har genom åren även skett i små svenska landsbygdssamhällen. Det har heller ingen betydelse om du är just kristen, buddist, hindu, jude eller muslim – inavel är hursomhelst lika skadligt.

Islams extrema levnadsideal, och tolkningen av desamma, har dock givit dess anhängare en särställning ur denna aspekt; inaveln inom den muslimska kulturen är oerhört omfattande. Detta i kombination med övriga traditionella islamistiska levnadsideal får dessvärre mycket allvarliga konsekvenser, vilket läsaren kommer vara varse om efter att ha läst denna intervju.

Begreppet muslim kännetecknar för övrigt endast en person som tillhör och praktiserar en viss religion, Islam, som i mångt och mycket även kan karaktäriseras som en politisk ideologi. Att vara muslim har inget att göra med en individs hudfärg, ras eller andra i ämnet ovidkommande förhållanden. Däremot har religionen och ideologin Islam under många hundratals år kraftigt influerat människor, företrädelsevis från Mellanöstern och Afrika, vilket resulterat i att de psykologiska resonemang som förs fram i intervjun först och främst kan appliceras på folk som härstammar från dessa kulturella regioner.

Svenska kritiker vill förstås avfärda all liknande fakta som generaliseringar – om man ens skulle våga ta i frågan överhuvudtaget. Faktum är dock att man även som god och omtänksam medmänniska måste våga erkänna sakligt framställda och vetenskapligt grundade problem och risker. Man kan helt enkelt inte blunda för information bara för att bibehålla den politiska korrektheten, som så kraftfullt genomsyrar debattklimatet. Bevisen är helt enkelt för överväldigande. Och riskerna med att ignorera det växande problemet alldeles, alldeles för stora.

PI rekommenderar starkt en noggrann läsning av denna intervju, ehuru lång. Den ger faktaunderbyggda svar och djup till en hel del av de frågor vi ställer oss kring utvecklingen i Sverige och Europa.

Tack för att du tog dig tid, Nicolai. Berätta lite kort om din nuvarande sysselsättning.

Köpenhamns kommun gav mig fyra månaders fri löneersättning om jag slutade min tjänst på kommunens ungdomsfängelse. Jag är förmodligen den förste anställde i Köpenhamn som blivit betald 150 000 kr för att lämna min tjänst. Anledningen? De ville helt enkelt inte att jag skulle berätta offentligt om mina "behind the scenes"-erfarenheter från fängelset. Informationen var för känslig.

Sen dess har jag arbetat åt danska försvaret och försörjer mig numer som psykolog. På min fritid gör jag mitt bästa för att som debattör influera den danska och internationella debatten kring Islam och den muslimska kulturen samt immigrationen.

Jag har förstått att du är en medlem av Dansk Folkeparti samt en kandidat till det danska Folketinget i det kommande valet. Är din framtida ambition att bli heltidspolitiker?

Att bli heltidspolitiker är egentligen inte en ambition för mig. Jag har varit medlem i Dansk Folkeparti i ett flertal år och efter jag publicerat min bok kontaktade Sören Espersen från partiet mig och erbjöd mig en möjlighet att kandidera för dem till parlamentsvalet. Det kommer jag givetvis att göra – det är en ära att få en sådan inbjudan. Jag kommer göra vad jag kan för att bidra till en mer positiv utveckling för Danmark och övriga Västvärlden.

Efter jag har lärt känna Pia Kjaersgaard, Kristian Thulesen-Dahl, Peter Skaarup och andra från DF vet jag att jag har valt rätt. Folket har en hel del humor och det märks att de gillar människor samt har en mogen ansvarskänsla för sina åtaganden. Efter att verkligen ha undersökt människorna i partiet samt atmosfären runt möten och liknande är jag fullständigt säker på att DF inte är ett rasistiskt parti.

Det är varken extremt eller drivet av någon form av ilska – endast positiv motivation för att behålla de västerländska ideal man värderar så högt. Jag känner mig hemma i DF. Jag har även gjort några föreläsningar för Sverigedemokraterna i Sverige på senare tid och känt samma positiva atmosfär där.

Ett av dina viktigaste politiska mål tycks vara att uppmärksamma integrationsrelaterade problem och att utarbeta lösningar. Vad, enligt dig, gör dessa frågor så angelägna?

Ja, om vi inte lär oss att hantera dessa svårigheter kommer Västvärlden vara oigenkännlig om 20 år. Västerländsk kultur har medfört frihet, rättigheter, fred och fysisk samt ekonomisk trygghet för mer människor än någon annan kultur i vår planets historia. Den är basen för lycka för hundratals miljoner människor och den inspirerar andra kulturer till att utveckla liknande positiva kvalitéer. Precis som hotade djurarter och viktiga växter kan kulturer dö ut och försvinna.

Grunden till den västerländska kulturens positiva egenskaper är yttrandefriheten – och den är nu under attack. De viktigaste känslorna i vår värld – kärlek, vänskap och förtroende – står i dagsläget under hård press i våra länder. Anledningen är att miljoner immigranter från en viss kultur inte kan, inte vill och inte tillåter varandra att integreras. Plötsligt har ett lands befolkning inte längre en gemensam kultur som förenar befolkningens värderingar.

Mångkulturen är därför ett direkt angrepp på en väldigt viktig sak: att verkligen känna gemenskap med dina medmänniskor och landsmän. Precis som världsekonomin kan hotas av att ekonomiska hörnstenar faller samman kan även en kultur falla när vi inte längre kan vara stolta över dess många positiva egenskaper och skydda den mot människor med avsikt att rasera den.

Människor som motarbetar kulturer som startar heliga krig, förtrycker kvinnor och hotar det fria ordet borde känna sig som antropologer eller biologer. Vi är här för att skydda en hotad kultur eller biotop, som är oerhört viktig för ekosystemet – vår värld – att fungera.

Tror du Danmark kommer lyckas vända den negativa europeiska trenden med ökade integrationsproblem till följd av massimmigration?

Det beror på vilka som vinner de kommande valen. Av någon anledning har västerpartierna, som förra århundradet kämpade hårt för kvinnors rättigheter och yttrandefrihet samt motverkade religiöst förtryck, blivit en hjälpsam allierad till en fanatisk religion – en religion som är motståndare till just kvinnors rättigheter och yttrandefrihet.
I Danmark har det de senaste åren införts några viktiga lagändringar:

Enda "win-win lösningen" är att betala immigranter, som inte kan eller vill integrera sig, för att de ska vilja återvända hem till sina hemländer. Där kan de leva tillsammans med människor som de delar sin kultur och sin religion med. Där behöver de inte förändra sina grundläggande värderingar för att känna sig hemma, på det sätt de behöver göra här i termer av jämlikhet mellan könen, sekularisering, laglig pornografi och alkohol samt en högteknologisk arbetsmarknad.

I sina hemländer kan de leva utan påtryckningar från en främmande kultur. Vi borde ge dem den chansen genom att erbjuda dem en nystart via ekonomiskt bidrag. Många invandrare har mer eller mindre tvingats av sina familjer att flytta till våra länder. Andra har lockats av pengarna och tryggheten kring vårt sociala skyddsnät och välfungerande arbetsmarknad.

Livet lär dock ut att pengar inte är allt. Att bo tillsammans med folk som delar ens grundläggande värderingar är viktigare. Stöd för ett återvändande till hemlandet borde erbjudas de som själva vill det. Därför erbjuder nu Danmark upp till 150 000 kr till invandrare som önskar återvända.

En annan viktig dansk lag är att staten ej längre betalar ut barnbidrag för fler barn än vad som är genomsnittet för en vanlig familj i Danmark. Invandrare kan därmed inte längre flytta till Danmark med mängder av barn, eller skaffa många barn här, och sedan bara leva på barnbidraget.

Som tredje punkt verkar det som att våra politiker äntligen insett att vi behöver vara mer ansvarsfulla och noga vad gäller vilka som får permanent uppehållstillstånd i landet samt vilka som ska få åtnjuta välfärdsförmånerna. Nyanlända behöver uppnå en viss nivå av kommunikationskunskap, att helt enkelt kunna läsa och skriva på danska. De behöver en utbildning och de behöver bevisa att de har ett arbetsintresse.

Utöver detta har vi ett test där invandrare behöver visa att de vet grundläggande fakta om vår historia, kultur och demokratiska värderingar.
Slutligen behöver de även en viss nivå av anknytning till landet. Inte vem som helst som lärt sig lite danska har rätt att bosätta sig här. De behöver har besökt vårt land tidigare, och helst också ha arbetat här, före de anses beredda att kunna slå sig ner här för gott. Inget av detta är för mycket att begära.

Hur har stödet för Dansk Folkeparti utvecklats på senare tid?

Det verkar som om många människor har förstått sambandet mellan ekonomisk kris och krisen med integrationen. Forskning från både vår centralbank samt Centrum för Politiska studier (CEPOS) har bevisat att den genomsnittlige utomeuropiska invandraren kostar de danska skattebetalarna mer än två miljoner danska kronor. Invandrarnas barn, så kallade andra generationens invandrare, är bara två procent "billigare" – trots att de är födda och uppvuxna i Danmark.

Det är helt enkelt inte möjligt att på sikt bibehålla ett fullskaligt välfärdssystem tillsammans med en okritisk invandringspolitik. Av den anledning växer Dansk Folkeparti fortfarande enligt opinionsundersökningarna och de andra partierna förstår att vi behöver ha begränsningar för hur många invandrare ett land på fem miljoner invånare kan ta emot, både kulturellt och ekonomiskt sett.

Dansk Folkeparti har i dagsläget ungefär 15 procent av rösterna. Om pressen vore ärligare kring problemen med EU och den muslimska immigrationen är jag övertygad om att den siffran vore minst 20 procent.

Du presenterade nyligen en rapport kring inavel inom den muslimska befolkningsgruppen samt dess effekt på samhället. Vilket genomslag och medierespons fick din artikel i Danmark och internationellt?

Generellt sett väldigt positiv respons. Den satte omedelbart igång politiska diskussioner i Tyskland och i USA, samt möjligtvis även i andra länder. Om jag googlar på "nicolai sennels inbreeding" får jag ungefär 24 000 träffar. Uppenbarligen förstår folk att detta ämne inte är någon typ av skämt för att framställa muslimer i dålig dager. Det är blodigt allvar. Det finns massor av forskning på ämnet inavel och det är fastställt att det skadar barnets intelligens, empatiska förmågor och hälsa.

Inavel påverkar sannolikt även förmågan att kontrollera och uttrycka känslor på ett konstruktivt sätt. Det får definitivt människor att agera mer aggressivt. 70 procent av alla pakistanier, 40 procent av alla turkar och nästan hälften av alla araber är utsatta för inavel. Sådana fakta får bitarna att falla på plats för många människor.

Ett av dina förslag var att förbjuda kusingifte, både av humanitära och välfärdsrelaterade anledningar. Tror du det är möjligt med en lagändring i Danmark kring detta inom en överskådlig framtid?

Jag hoppas det, men efter att ha varit i kontakt med ansvariga ministrar på området verkar det svårt. Det är ofta de mest fanatiska och gammalmodiga muslimerna som praktiserar inavel och det är precis dessa människor vi inte bör inhysa i våra länder. En lag mot kusingifte skulle motivera många av dessa att söka lyckan i andra delar av världen istället. Som det är nu är det inte möjligt att flytta till Danmark p.g.a. giftermål om du gift dig med din egen kusin.

Detta är naturligtvis bra. Immigranter från den muslimska världen medför tyvärr en väldigt stor börda för våra sjukhus, mentalsjukhus inkluderat. Jag är säker på att den nu rådande ekonomiska krisen kommer få både väljare och politiker att uppmärksamma detta. Även sambandet mellan sjukdomar och inavel.

Enligt dig, vilka är de viktigaste slutsatserna av din rapport?

Jag poängterade fyra fakta rörande psykologiska skillnader mellan muslimer och icke-muslimer. Jag fann också tre anledningar till varför integration av muslimer aldrig kommer att ske i tillräckligt stor utsträckning.

Rörande de psykologiska skillnaderna måste vi först förstå att västerlänningar – inklusive många östasiatiska kulturer – har ett helt annat synsätt på ilska. För oss är det snabbaste sättet att tappa masken ett okontrollerat raseriutbrott. Västerlänningar ser ilska som ett tecken på svaghet, en brist på självkontroll. Inom den muslimska kulturen är ilska mycket mer accepterat som ett socialt redskap för att hantera konflikter.

Vi kanske ser muslimer som barnsliga eller känslomässigt omogna när de försöker använda hot och våld för att begränsa yttrandefrihet och annat. Deras brist på intellektuell argumentation kan i vissa fall vara häpnadsväckande för oss. Samtidigt ser muslimer oss som svaga och ängsliga när vi möter deras aggression med försök till kompromiss, diplomati och dialog.

För det andra så har vi väldigt olika syn på ära och självförtroende. I de flesta icke-muslimska kulturer anses det ärofyllt att möta kritik objektivt. Om vi håller med om kritiken säger vi helt enkelt "tack" och försöker ändra vårt beteende. Om vi inte håller med kan vi möjligtvis ändå tacka kritikern för dennes motivation att hjälpa oss med ett svar i stil med: "Tack, men jag håller inte med. Jag tror faktiskt jag har rätt." Inget drama, ingen ilska, vi är fortfarande vänner.

Den muslimska kulturen lär muslimer att kritik är lika med förolämpning. Därför är de flesta muslimer mycket mer benägna att känna sig förolämpade och de spenderar mycket energi på att scanna av sin omgivning för möjlig kritik eller förolämpning. Kombinerat med den högre acceptansnivån för ilska blir reaktionen ofta aggression.

Att försvara sin ära på detta vis är ärofyllt för en muslim. Att inte visa aggression vid kritik anses vara vanärande. Ser man detta från en västerländsk kulturpsykologisk vinkel är det muslimska beteendemönstret i detta avseende mer ett tecken på bristande personlig integritet och bristande självförtroende.

En tredje skillnad gäller vad som inom psykologin kallas för "locus of control". Generellt sett innehåller den västerländska kulturen en inre "locus of control". Detta betyder att vi upplever att vårt liv är skapat av inre faktorer, som t.ex. vår egen syn på saker och ting, våra egna tankar och känslor, våra egna val och våra sätt att hantera livet.

Om vi har personliga problem, som exempelvis fattigdom, arbetslöshet, kriminell belastning, frustration, impopularitet, så vet vi vad de mest relevanta frågorna är: "Vad gör jag för fel? Vad kan jag göra för att förändra min situation?"

Det är därför våra västerländska länder har miljoner psykologer, coacher, terapeuter och socialarbetare, som alla är tränade till att hjälpa folk ställa de rätta frågorna till sig själva, och även att hitta svaren inom de själva. Det finns även mängder av självhjälpslitteratur överallt inom vårt samhälle. Detta behöver dock inte vara odelat positivt.

Att klandra sig själv för ens egna problem är oftast den bästa lösningen på problemet, men att klandra sig själv för andras problem är oftast alldeles för extremt. Vi ser många människor inom den västerländska kulturen som klandrar dem själva och deras egen kultur för problem som andra kulturer skapar. Här har vänsterpartierna mycket gemensamt med vissa grupperingar av extremt skuldfyllda kristna.

Den muslimska kulturen praktiserar en yttre "locus of control". Strikta kulturella traditioner, religiösa regler, mäktiga manliga auktoriteter samt en genomsyrande social kontroll avgör individens liv i mycket stor utsträckning. Denna yttre "locus of control" sker på bekostnad av den inre reflektionen. Utrymmet för att kritisera de yttre riktlinjerna och auktoriteterna inom den muslimska kulturen – eller att ens ifrågasätta dem – är väldigt litet för de flesta muslimer, om det ens existerar.

Av den anledningen existerar knappt psykologi och terapi inom den muslimska världen. Den lilla psykologiska vetenskap som finns i dessa länder är inte baserad på deras egen kultur utan på västerländsk forskning. Att ha en yttre "locus of control" skapar en stark känsla av offermentalitet, eftersom ens upplevelse av livet – inklusive ens problem – kommer från utsidan. En muslim som råkar ut för problem kommer därmed fråga sig själv: "Vem gjorde såhär mot mig? Vem behöver förändra sig för att jag ska må bättre?"

Den fjärde punkten jag vill ta upp gäller identitet och tolerans. I Väst får vi generellt sett lära oss att alla religioner och kulturer är lika. Många tror att alla religioner – och till och med alla kulturer – är likadana. Att vara stolt över sitt land eller kultur ses som arrogant. Min erfarenhet från mitt arbete med muslimska klienter är att de fostrats till att känna sig överlägsna och att både Islam och den muslimska kulturen är både annorlunda och bättre jämfört med allt övrigt.

De har fått lära sig att vara stolta och lojala mot sitt kulturella och religiösa arv, samt att försvara och stödja det. Muslimer känner sig helt enkelt först och främst som muslimer. Att vara en muslim har inget att göra med ras, hudfärg, nationalitet eller landsgränser. Den muslimska kulturen formar en mycket stark identitet vilket i sin tur formar en lika stark "vi och dom"-mentalitet. Och precis som i alla andra konflikter får denna mentalitet oss att känna mindre sympati och samhörighet med "dom"-gruppen.

Detta är receptet för en våldsam etnisk konflikt, vilket vi redan ser prov på i växande takt i de flesta europeiska storstäder med muslimska minoritetsgrupper.

Exakt varför är integrationen så svårlöst när det gäller just muslimska folkgrupper?

Det finns tre anledningar till varför integrationen av muslimer aldrig kommer att ske på en nödvändig nivå. Först måste vi fråga oss själva: Varför ska muslimerna vilja integrera sig? De är garanterade mat, tak över huvudet, sjukvård och sociala förmåner oavsett om de lär sig vårt språk, skaffar sig en utbildning, följer lagen, får ett jobb och omfamnar vår kultur – eller om de inte gör det.

Dessutom riskerar man inte att känna sig ensam eller isolerad om man inte integrerar sig. Tusentals städer i västvärlden har idag muslimska majoritetssamhällen och ofta muslimska stadsdelar där man kan tala sitt eget språk och umgås med andra som delar ens sociala och religiösa värderingar.

För det andra, muslimska familjer och samhällen karaktäriseras av en extrem social kontroll. Som de säger i Japan: "Naglar som sticker ut, hamras in igen". Den muslim som bestämmer sig för att integreras i vår västerländska livsstil även vad gäller religion, sexpartner, kläder, värderingar etc. riskerar allvarliga konsekvenser.

Det krävs inte många hot, pryglingar, "utbildningsresor" till familjens hemländer, kidnappningar, våldtäkter eller mord förrän majoriteten "frivilligt" väljer en muslimsk livsstil. D.v.s. bära slöja, gifta sig med sin kusin, undvika icke-muslimska vänner – allt på bekostnad av integration och personlig lycka och frihet.

För det tredje, integration är svårt för de flesta rättrogna muslimer. De kommer från länder med mycket lägre standard vad gäller utbildningssystem och arbetsmarknad. Att skaffa sig de nödvändiga färdigheterna för framgång i vårt högteknologiska informationssamhälle är därför omöjligt för stora delar av befolkningsgruppen.

Eftersom västerländsk och muslimsk kultur skiljer sig väsentligt på många punkter är det psykologiska steget att omfamna våra värderingar och vår kultur samt levnadssätt helt enkelt för stort för majoriteten. För att integration ska vara möjlig krävs att du vill, att du får och att du kan integreras. Om bara en av dessa faktorer saknas kommer integration inte att ske. Och detta är verkligheten för en överväldigande majoritet av den muslimska befolkningen i icke-muslimska länder.

Vad säger du då till de högljudda kritiker som hävdar att det är rasism att presentera vetenskapliga rapporter baserade på etnicitet eller religion?

Människor som inte accepterar vetenskapliga slutsatser förnekar verkligheten. Jag kan inte ödsla min fritid på den sortens människor och jag råder andra att göra detsamma. För övrigt tillhör den typen av osakliga kritiker ett utdöende släkte och det är jag inte är ledsen för.

Danmark är välkänt för sitt engagemang för yttrandefrihet, även i kontroversiella frågor, vilket inte gillas av det svenska etablissemanget. Har du någon erfarenhet av svensk media och svenska politiker i dessa frågor?

I Danmark är vi många som skickar brev och insändare till våra tidningar. Min teori är att detta har påverkat våra redaktörer. Om de vill sälja tidningar behöver de helt enkelt vara mer ärliga kring problemen relaterade till islamistisk extremism och invandringen. Jag misstänker tyvärr att svensken – även den som insett de problem vi talar om – har varit för oengagerad och feg i detta avseende.

Det är förstås bra om tidningen publicerar insändaren, men det är inte det viktigaste. Vad som är viktigt är att vi visar media att deras konsumenter är intresserade av ämnet och att det är bäst att redaktionerna börjar behandla ämnet om de inte vill förlora kunder till mer ärliga och fria medier på Internet, t.ex. bloggarna. Oavsett hur socialistisk och politiskt korrekt en tidning är, måste den fortfarande sälja tidningar för att överleva, eller hur?

Vad gäller de svenska politikerna är min uppfattning att de ofta är väldigt populistiska. De säger helt enkelt det som ger dem flest röster. Vi behöver övertyga dem om att mer ärlighet kring dessa frågor kommer ge dem fler röster. Brev till media och den stora trafikvolymen för sidor som politisktinkorrekt.info kommer säkerligen i slutändan få dem att fundera.

I Sverige stödjer alla utom ett parti villkorslöst en fortsatt massinvandring. Kan du kommentera för våra läsare vad du anser om Sveriges migrationspolitik, jämfört med Danmark och andra europeiska länder?

Ni har ju helt enkelt ingen politik överhuvudtaget på immigrationsområdet, inte sant?

Malmö titulerar sig stolt en av Sveriges mest multikulturella städer. Skulle du vilja klassa Malmö som ett positivt eller negativt internationellt exempel på mångkulturalism? Har du själv varit i staden och kunnat bedöma läget?

Idén med mångkultur är död. Ingen tror längre det är möjligt. Kolla bara på USA. Där finns människor från hela världen, som levt tillsammans i hundratals år. Ändå gifter sig de vita med de vita, afro-amerikanerna med afro-amerikanerna, latinamerikanerna med latinamerikanerna osv. Det blev aldrig någon amerikansk "smältdegel". Utöver det så framstår det nu som en självklarhet att för att bibehålla ett välfungerande samhälle måste invånarna dela grundläggande gemensamma värderingar.

Och ja, jag har varit i Malmö, och har även en historia att berätta från mitt besök. Jag tror det var år 2007, då jag besökte staden tillsammans med en hel del andra psykologer och socialarbetare från Köpenhamn. Vi blev guidade runt i staden i en buss och visades alla Malmös fina delar – The Turning Torso etc. En lokalpolitiker och ansvarig för stadsplanering var mycket stolt.

När vi kom tillbaka till möteslokalen i Stadshuset frågade jag om de inte hade några problem med invandring och integration i ett område kallat "Rosengård". Ledaren för stadsplanering blev genast väldigt arg och skrek åt mig att det bara var en handfull unga människor som orsakade lite problem. Sen ställde sig politikern också upp och skrek ännu högre att det inte på något sätt var lika illa som i de franska förorterna osv. Oerhört generande. Och uppenbarligen en ren lögn.

Sverige – med sin extremt omfattande invandringsvolym och vidlyftiga invandringspolicy – hur ser du på landet vad gäller integration, kriminalitet och social välfärd om du blickar framåt 10, 20 eller kanske 50 år?

Du kan helt enkelt ta statistiken kring våldtäkt, rån, laglösa islamistiska parallella samhällen och bidragsberoende – allt som vi har redan har idag – och multiplicera det med 10. Vilket land som helst som inte sätter begränsningar för den företrädelsevis muslimska immigrationen kommer få uppleva en fortsatt ökning av problemen med våld och starka antidemokratiska strömningar. Inget samhälle kan klara av en sådan utveckling på lång sikt.

Hur ser du på utvecklingen i Europa som helhet vad gäller en fortsatt mass-immigration av utomeuropeiska migranter, företrädelsevis från Mellanöstern och Afrika?

Icke-muslimska auktoriteter, som polis, brandkår och myndighetspersonal blir hotade eller till och med attackerade i de muslimskt-dominerade områdena. Samtidigt kan imamer, hemmagjorda shariadomstolar och patrullerande polisliknande grupper av äldre muslimska män utöva sin makt i dessa områden.

Utvecklingen av denna typ av islamistisk infrastruktur i många stora västeuropeiska städer är en medveten process, som banar väg för andra krav. Våldsamma muslimska parallella samhällen som använder både politik och våld för att på sikt uppnå självständighet har funnits sedan profeten Muhammed levde för 1400 år sedan. Idag har Kina, Ryssland, Thailand, Balkanländerna och flera afrikanska länder detta problem.

Det finns inga indikationer på att Västeuropa ska vara undantaget från detta fenomen. När den dagen kommer blir våra nationalstater tvungna att använda riktiga krafttag för att stoppa utvecklingen. Jag är övertygad om att de tusentals religiösa fanatikerna och muslimska kriminella grupperingarna inte kommer ge upp och lämna över sina vapen frivilligt.

Helt klart kommer andra islamistiska parallella samhällen i solidaritet med sina "förtryckta bröder" starta våldsamma upplopp och attacker mot de icke-muslimska auktoriteterna. Den islamistiska traditionen av gerillakrigsföring, inklusive terrorattacker och kidnappning, kommer då bli en riktig verklighet i våra länder.

Slutligen, vad anser du om framtiden för nationalistiska och invandringskritiska politiska partier i Europa?

Så länge problemen med invandringen, integrationen och i synnerhet den muslimska invandringen växer kommer även dessa partier att växa. Om folk vill att dessa partier ska försvinna behöver de få samhällsproblemen att försvinna. De islam-kritiska partiernas största uppgifter blir att visa att vi kan gå emot islam, islamisering och muslimsk massinvandring med stor beslutsamhet och utan rädsla eller ilska.

Om vi blir arga, eller till och med hatfulla, skadar vi den just den positiva kulturella yttring vi vill försvara. Vi behöver även se till att de mer kraftfulla lagar som krävs för att bekämpa terrorism och organiserad brottslighet – de lagar som påverkar samhällsmedborgarnas integritet – dock bara förblir provisoriska, så att de med enkelhet kan avskaffas när de inte längre behövs.

Vi får aldrig glömma att vi agerar och drivs av kärlek, inte av hat. Vi försöker egentligen skydda vissa värderingar som vi tror är de rätta och som är bra för mänskligheten. Dessa rättigheter inkluderar friheten att uttrycka sin åsikt och sin sexualitet, ett sekulariserat och demokratiskt samhälle, jämlikhet mellan könen samt en samhörande kultur, som är själva basen för den gemensamma vänskapen, förståelsen och kärleken i samhället.

Detta är vad vi älskar och tycker är sant och rätt, och detta är vad vi riskerar allt för att försvara. Men tiden för feghet och lathet är över. Tiden har kommit då folket måste våga visa upp sitt eget ansikte och namn och tala ärligt, sakligt och rakryggat om islam. Inte aggressivt, men på ett naturligt och avslappnat sätt i samband med att folk talar om invandring eller religion. Tiden har kommit för folket att lära känna Koranen.

Tiden har också kommit för folket att skriva e-post till våra medier och politiker och berätta för dem vad vi tycker. Tiden har kommit för att sprida nödvändig information – citat ur Koranen, fakta om invandringsrelaterad brottslighet, youtube-videor om islam och invandring etc. – via e-post, Facebook etc. till våra vänner och släktingar. Tiden har kommit för att sluta bry sig om vad politiskt korrekta människor tycker om oss.

Tiden har kommit för att agera, agera på det sätt som är absolut nödvändigt för våra barn och barnbarn samt mänskligheten i stort. Segern för vårt demokratiska samhälle finns på en armlängds avstånd om vi sträcker oss efter den. Jag försäkrar er: en upprörd och engagerad demokrati är mycket mäktigare än en fanatisk kultur ledd av dårar.

För Politiskt Inkorrekt

Fredrik Johansson

Kontakt med Nicolai Sennels

PI efterfrågar i vanlig ordning en saklig och civiliserad ton på läsardebatten. Förolämpande eller kränkande inlägg tolereras ej.

PrintFriendly Share



Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt